Pandemin är inte över och restriktionerna fortsätter. Vi får lära oss att leva i en vardag med nya vanor och nya regler.
Det fanns ingen tid till att känna efter!
På Bodywork hade vi den stora möjligheten att behandla vårdpersonal som i början av den här krisen kände sig vilsna och otillräckliga. Man hade kastats in i en situation som ingen förr hade upplevt och mobiliseringen var enorm. Framför oss på britsen låg vårdpersonal som var oroliga, slitna och pressade men hade inga andra alternativ än att resa sig upp och gå tillbaka till arbetet – Det fanns ingen tid till att känna efter!
Nu är situationen annorlunda om än inte över och semestertider är i sikte. Vad kommer konsekvenserna att vara när man tillåts känna efter och reflektera över den enorma press som drabbade vården och vem kommer att kunna ta emot personalen när de behöver stöd i en tid av reflektion?
Hemmet var inte längre fredat.
Din borg, din fredszon, ditt arbetsfria utrymme var inte längre i normalläge och inte så som du önskade att det var.
Du har suttit och jobbat i köket, matsalen eller i sängen. Du kanske hade barn hemma från skolan som behövde uppmärksamhet men även lugn och ro för att kunna sköta sitt skolarbete. Du fick ont i kroppen på grund av en dålig arbetsställning.
Det är inte så märkligt att hela situationen kan kännas jobbig och frustrerande. I ett sådant läge kan man känna sig otillräcklig och drabbas av en massiv trötthet. För att anpassa oss till det nya normala krävs en gigantisk mobilisering inombords där många förväntar att man ska lösa det ensam och ta ett personligt ansvar – “Det är nog bara jag som tycker att det är tufft”.
Inget är längre självklart
Den osäkra framtid som vi har framför oss gör att hela det personliga fundamentet i oss skakar. “Ställningen” som vi har byggt inombords kommer i gungning och vi kan se den falla långsamt i bitar.
Basala saker som vi tidigare tog för givet är inte längre självklart; Att krama en familjemedlem eller en nära vän är inte längre en möjlighet eller en självklarhet. Det gör att vi kan känna oss uppgivna och maktlösheten som sköljer över gör att många av oss hamnar i en djup ångest.
Låt krisen vara en språngbräda
Vi är alla rädda för det okända och känner en viss oro inför en förändring.
Har man förlorat jobbet kan ens självbild och identitet kännas hotade.
Låt krisen vara en språngbräda till något nytt och en möjlighet till utveckling.
Covid-19 är ett globalt trauma som har drabbat alla och vi behöver påminna oss själva om att vi inte är ensamma om det.
Prata med andra, lufta tankar och känslor, du är inte ensam!