Varför sökte du dig till Bodywork?
Allt började med att vår son Tom, vårt första barn, föddes fyra månader för tidigt i september 2018. Det hela gick alldeles för fort både för mig och min man. Tolv timmar efter att jag åkte in akut på grund av sammandragningar och blödningar så var Tom född. Bokstavligen så hade vi över en natt kastats vi in i ett parallellt universum där vi helt oförberett hade blivit föräldrar till ett barn som kanske inte skulle överleva.
Tom föddes så tidigt som man kan göra (22+3) där man avgör från fall till fall om det finns tillräckligt med liv för att ge barnet en chans. Trots sin (lilla) storlek och ringa vikt på 510 gram så slogs Tom för att överleva när han kom ut. Jag hann aldrig se honom innan man snabbt rusade iväg med honom i kuvösen till neointensiven. När jag såg honom för första gången så var kärleken gränslös. Jag hade aldrig sett något så vackert och jag hade aldrig älskat något så mycket som jag älskade honom.
Varje dag på neo var ett krig för överlevnad. Tillsammans kämpade vi, allra mest Tom, med läkarna med alla de komplikationer som uppstår när man föds för tidigt. Vi levde för stunderna när han fick komma ut ur kuvösen och ligga hud mot hud hos mig eller min man. Det var då vi alla tre var som lyckligast. Tom var en riktig liten spexare vars största intresse var att äta. Han älskade att ligga och pilla i pappas brösthår.
Ca 3 veckor efter att Tom fötts så fanns det inget mer läkarna kunde göra och man avslutade hans behandling. Den 1 oktober så somnade vår underbara pojke stilla in i min och min mans famn. Sorgen och saknaden efter honom går nästan inte att beskriva. Hela innanmätet förvandlades till ett stort upprivet sår som bara blöder. Jag kunde inte andas och hela kroppen värkte. Jag var helt söndertrasad och samtidigt som varje cell i kroppen skrek efter Tom. En del av mig dog den där kvällen samtidigt med Tom.
Kort efter att Tom hade somnat in kastades jag ner i ett bottenlöst hål. Den första tiden efter ville jag själv inte leva längre och jag anklagade mig själv och min kropp för Toms död. Jag har i omgångar hamnat i det där hålet igen om än inte lika djupt.
Efter några månader så började jag så sakteligen jobba igen och återgå till någon form av vardag. Jag började även träna pilates för att bygga upp styrkan i kroppen efter graviditeten och sorgen. Omställningen gjorde att jag fick svåra smärtor i ryggen. Jag kunde inte stå rakt eller andas normalt och grät ofta av smärtan. Det var som om kroppen var helt låst. Min instruktör som visste hela min bakgrund med Tom och noterade att jag inte kunde göra vissa rörelser utan att det triggade igång sorgen. Det var hon som föreslog att jag skulle boka en tid hos Marie på Bodywork. Jag hade inte förstått kopplingen mellan den psykiska och fysiska sorgen.
Vad förväntade du dig av kroppsterapin?
Jag hade inga riktiga förväntningar – jag visste inte riktigt vad kroppsterapi innebar när jag bokade in min första tid. Jag trodde nog att det var någon form av massage och att man skulle behandla min onda rygg och få igång blodflödet men inte mycket mer än så.
Jag förstod aldrig att ursprunget till min ryggsmärta berodde på att mitt trauma fortsatte att påverka kroppen. Det var en omvälvande upplevelse när jag förstod hur min sorg och saknad efter Tom fortsatte att påverka mig då och än idag även fysiskt. Marie beskrev det som att jag bar sorgen och smärtan som en tung ryggsäck som drog ner mig. Bara för att jag tog av mig ryggsäcken så innebar det inte att jag slutade älska eller sakna min son – känslorna skulle finns kvar ändå men i en form som gjorde att jag kunde fortsätta leva.
Hur mår du nu? Hur ser din situation ut idag?
Idag är jag gravid med vårt andra barn och halvvägs in i graviditeten. Vi ville skaffa fler barn, inte bara för vår egen skull, utan även för Toms. När väl den dörren hade öppnats så gick den inte att stänga.
Samtidigt som jag är jätteglad så är jag också livrädd att något ska gå fel och att jag ska förlora Toms syskon också. Jag har än idag svårt att lita på min kropp då och då och jag har en tudelad relation till den. I svaga stunder kan jag ibland fortfarande känna att kroppen svek mig med Tom, men har jag insett att jag måste ”förlåta” den för att Tom ska kunna få syskon. Jag har nu förstått att den rent medicinskt, rationellt och logiskt har fungerat som den ska. Den är stark och bär mig, Tom och nu även vårt kommande barn. Det har varit en skön känsla när man legat på bänken/britsen och fått känna kopplingen mellan sig själv och kroppen, att vi inte är två utan ett.
Skulle du rekommendera Bodywork till andra?
Ja verkligen! Min man började också gå efter att jag hade gått ett par behandlingar.
Kommer du att fortsätta med behandlingar framöver?
Ja, det kommer jag. Som sagt så är rädslan och oron stor över att vi ska gå igenom samma resa igen och förlora ytterligare ett barn. Jag vill förbereda mig så mycket jag kan inför att bli mamma igen. Att ta hand om mig själv med att t.ex. gå på behandlingar hos er är ett steg i det.
Helena
Helena har sedan artikeln skrevs fött sitt andra barn.
Tack Helena för orden och att vi får dela med oss av din historia.